I senaste numret av Historisk tidskrift för Finland har Lars Folke Landgrén recenserat Patrik Lundells bok, Attentatet mot Hiertas minne. Studier i den svenska pressens mediehistoria, vilken utgör nummer 24 i bokserien. Landgrén skriver bland annat att vid “första anblick kan titeln på Patrik Lundells bok verka en aning förvirrande. Attentat? Mot någons minne? Pressens mediehistoria? Men då man läst igenom prologen och det första kapitlet faller rubrikvalets bitar på plats och är tillika helt logiska.” Titeln syftar, nämligen påpekar Landgrén, “i första hand på ‘attentatet’ mot Lars Johan Hiertas staty efter dess avtäckning 1927, då en tonåring i ungdomligt oförstånd med en hammare gick lös på statyns sockel. Men mera symboliskt kan titeln också ses som en kritik av den pressforskning som gått pressens egna propagandaärenden. Pressens mediehistoria avser sålunda pressens egna strävanden att legitimera sig och sina syftemål. Verktygen är mångahanda, från propagandistiska publika manifestationer som journalistkongressen 1897, pressbesöket 1923 och pressutställningen 1945, till Publicistklubbens (PK) strävanden och utgivandet av frimärken, resandet av Hiertas staty i brons o.s.v.”

Lundell har med sin bok, menar Landgrén, “på ett utmärkt sätt lyckats med att analysera den svenska pressens tidiga legitimeringsprocess fr.o.m. 1920-talet till tiden efter krigsslutet 1945.” Boken sägs vidare vara “ett gott exempel på vart den presshistoriska forskningen är på väg nu när grundforskning föreligger i allt större utsträckning: mot mera djupgående analyser av pressfältet och ett ifrågasättande av vedertagna sanningar. Lundells bok utgör ett ypperligt föredöme i dessa strävanden.”