I rollen som redaktör, regissör och forskare gjorde Gösta Werner starkt avtryck på den offentliga debatten om filmen som konstform. Vägen in i filmbranschen var för svenska förhållanden ovanlig och gick genom det av nazisterna kontrollerade tyska filmbolaget Ufa och dess svenska filial. Detta kom att prägla bilden av Werners filmskapande och hans första film efter kriget, Midvinterblot, kallades för ett ”nazistiskt gesällprov”. Det stora genomslaget som filmkonstnär uteblev och istället var det som beställningsfilmare han nådde störst framgångar. 

I boken Gösta Werner och filmen som konst och propaganda ger Emil Stjernholm en fängslande inblick i den svenska filmkulturen. Genom att studera Werners gärning som filmskribent och regissör kastar boken ljus över filmkulturens institutionalisering, filmbranschens förhållande till Nazityskland och beställningsfilmens roll i efterkrigstidens välfärdsstat.

Stjernholm är verksam som filmvetare vid Lunds universitet, Gösta Werner och filmen som konst och propaganda är hans doktorsavhandling. Boken är CC-licensierad och kan laddas ned gratis här: stjernholm