”The neglected grandparent of media studies”, var en gång James Currans karakteristik av mediehistoria. Medieforskningen uppvisar fortfarande ett betydande underskott vad gäller historiska perspektiv, och tanken med denna doktorandkurs är att råda bot på detta, bland annat genom att lyfta fram det expanderande forskningsfältet kring kulturhistorisk medieforskning. Istället för enmediala inriktningar fokuseras här intermediala utbyten och överlappande mediepraktiker, till stor del under perioder före 1900-talet – men också i ökande grad med utgångspunkt i datorn som kulturmaskin. Inspirationen kommer dels från den kulturteoretiska vändningen inom de historiska vetenskaperna, dels utifrån frågor som genereras av vår samtids nya medier.

Ny teknik förändrar alltid vår förståelse av det förflutna. Med nya medier följer en ny historieskrivning, och i så motto återverkar den samtida digitala utvecklingen på mediernas historia. En ny digital situation lämnar inte bara nya mediala lager; den förändrar också (för)förståelsen av mediehistorien som sådan. Kursens mediehistoriska perspektiv ska alltså förstås brett. Å den ena sidan utgör dessa perspektiv ett svar på samtida mediala tendenser och diskussioner kring det så kallade informations- eller kunskapssamhället – i den meningen att det ytterst syftar till att problematisera, nyansera och historisera dem – å den andra sidan utgår det från ett brett mediebegrepp och inkluderar mer än de traditionella massmedierna, press, film, radio och teve (givetvis utan att för den skull utesluta dessa).

Kursen är öppen för anmälan. Den utgör ett samarbete mellan universiteten i Umeå och Lund och består av tre internat. Kursen vänder sig till forskarstuderande inom ett brett spektrum av humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen – kursplan finns här mediehistoria_kursplan_2015