I boken Återkopplingar presenteras 19 mediehistoriska texter som behandlar medieformer som skrivbord, papper, affischer, kassetter, fisheye­ linser, radio, telegraf, film, smarta telefoner, litografier, dagstidningar, mikrofilm, begagna­ de mp3­-filer, krigsbyten, biblioteksbyggnader och ölkrus. I boken presenteras en rad sam­tida perspektiv på förflutna medier – allt i form av en icke-­linjär växelverkan mellan nu och då. Kulturhistorisk medieforskning är på flera sätt grundansatsen för boken Återkopplingar. Men vad är då kulturhistorisk medieforskning, och vilka är det som ägnar sig åt den här typen av mediestudium? Den kulturhistoriska medieforskningen har under de två senaste decennierna vuxit fram i kölvattnet av den kulturella vändningen inom de historiska vetenskaperna. Fältet kan sägas kännetecknas av en nyorientering såväl empiriskt som teoretiskt, exempelvis med utgångspunkt i ett bredare mediebegrepp, fokus på mediers inbördes relationer och på materiellt handfast mediering (snarare än svävande representationer). Som det heter i en annan nyligen utkommen bok i serien Mediehistoriskt arkiv:

”Mediehistoria kan inte längre vara en samling monomediala historier som beskriver olika mediers utveckling på ett linjärt sätt.” Snarare bör det utgöra ett forskningsområde som betonar inter- och multimedialitet. Därtill behöver relationen mellan gamla och nya medier återkommande problematiseras, inte minst med tanke på den teknologiska amnesi som ofta kännetecknar den samtida digitala diskussionen. Vår egen tids digitaliseringsprocesser lider ofta betänkligt av att inte historiseras på ett adekvat sätt.

Boken Återkopplingar laddas ned här – aterkopplingar_webb_pdf – sprid och använd den gärna.