Under 1960-talet blev begreppet massmedia ett nytt modeord i svenskt samhällsliv. Med televisionens intåg, populärkulturens uppsving, och häftiga debatter runt filmpolitiken kom behovet av kunskap om medier att framstå som akut. De så kallade massmedieproblemen turnerades ständigt i den allmänna diskussionen. Boken Massmedieproblem – mediestudiets formering handlar om hur den svenska medieforskningen etablerades. Det skedde i hög grad i ett tämligen diffust gränsland mellan bransch, politik och akademi – detta är en av bokens centrala tankar. De expanderande massmedierna tycktes erbjuda såväl löften som ständiga problem. Perioden mellan 1960 och 1980 var en tid som utmärktes av en stark tilltro till politiska lösningar på olika samhällsproblem, och den gryende medievetenskapen och det offentliga utredningsväsendet kom därför tidigt att vävas samman. I boken fokuserar forskare ur flera generationer och från olika discipliner den svenska kunskapsproduktionen kring medier under 1960- och 1970-talen. Historien kastar emellertid långa skuggor framåt i tiden; den svenska medievetenskapens förflutna präglar fortsatt mediestudiets formering. Om 1960-talets medieforskning drevs fram i en tidsanda – artikulerad i samhällsdebatt och i samhällsstyrning av medier i samverkan med akademi – är frågan hur det egentligen är ställt numera. Går dagens medieforskning i takt med sin tid?