Mediehistoria var länge liktydigt med historien om 1900-talets massmedier – press, radio, teve och film. I den här boken skildras istället ett äldre medielandskap. Med utgångspunkt i Stockholms- utställningen 1897 beskriver författarna det utbud av gamla och nya medier som samlades på utställningen, från äldre attraktioner som camera obscura, dioramor och vaxfigurer till spektakulära nyheter som fonograf, kinematograf och röntgenbilder. Boken ger inblickar i några av det sena 1800-talets ledande medieindust- rier, och diskuterar bland annat frågor om mediekonsumtion, publikpositioner och historiska medieringsvillkor. Sammantaget framträder en komplex mediekultur med förbindelser både till det förra sekelskiftets museiinstitutioner och ett äldre utbud av audiovisuella attraktioner, men också till 1900-talets förmenta mediemodernitet och våra dagars digitala ”revolution”. De medietekniker som presenterades på Stockholmsutställning- en 1897 lagrade på samma gång utställningen för framtiden. Ett centralt tema är därför hur dessa medieringar blivit identiska med minnet av utställningen, och hur detta arkiv organiserats utifrån mediernas specifika egenskaper. På den dvd-skiva som medföljer boken har ett nytt mediearkiv skapats över Stockholmsutställningen 1897 och dess många länkar till en bredare mediekultur.