Arkivens mediala villkor reglerar alltid historikerns förståelse och tolkning av det förflutna; det gäller även audiovisuella arkiv – vilka dessutom har en specifik mediehistoria. Denna bok handlar om hur audiovisuella medier kom att bevaras i Sverige under en sextioårsperiod med fokus på en rad olika modaliteter: film, ljud, eter. Det rör sig om en institutionshistorik med mediala förtecken där fokus ligger på de Filmhistoriska Samlingarna på Tekniska museet och Svenska Filminstitutet (SFI), Nationalfonoteket på Kungliga biblioteket (KB), liksom Sveriges Radios (SR) många mediearkiv: Grammofonarkivet, Inspelningsarkivet, TV-arkivet. Medieformerna rörde sig inte sällan mellan dessa arkiv, ibland även inom de olika institutionerna. Arkiven samarbetade, men motarbetade varandra lika ofta; understundom gjorde de närmast förbittrat motstånd mot nya sätt att bevara det audiovisuella kulturarvet. Diskussioner och debatter, utredningar och politiska beslut kring bevarande och tillgängliggörande av audiovisuella medier resulterade till sist i bildandet av Arkivet för ljud och bild (ALB). Den statliga myndigheten ALB fick sina specifika arkivariska uppgifter och avnämare, detsamma gällde för SFI och SR. Samtidigt framstod det som egendomligt att Sverige till sist stoltserade med tre olika typer av arkiv för audiovisuella medier – vilka alla var lokaliserade på Östermalm inom en radie av­ sexhundra meter.

https://doi.org/10.54292/4nxg66hfed